IMMERSIONSEFFEKTEN
När dykaren sjunker ner i vattnet stiger det omgivande trycket, eftersom vattnets densitet är 800 gånger högre än luftens.
När trycket ökas får kroppen signaler att omdistribution av blodet från benen och buken till bröstkorgen. Hjärtat och lungorna får ta emot 0,5 liter mer blod än normat. Hjärtats minutvolym, vilket är den blodvolym hjärtat pumpar ut i kroppen per minut, ökar med cirka 35% vilket i sin tur ökar bl.a. njurarnas urinproduktion.
Vattentrycket på buken gör även att de inre organen tränger upp den stora andningsmuskeln, diafragman, mot lungorna så att man får en minskning av lungvolymen. Man kan därmed inte andas i den fulla utsträckning man är van vid.
Immersion just under vattenytan beräknas kunna öka andningsarbetet med upp till 65%. Trots bra kondition kan därpör ett dyk med bara lätt ökad arbetsbelastning, t. ex. att simma motströms, kännas jobbigt.
Källa: UVM Nummer 1 -1994
<<Tillbaka till första sidan
|
TEMPERATUREFFEICRER
Även vattentemperaturen är en faktor att räkna med. Om vattnets temperatur är lägre än kroppens hudtemperatur, cirka + 30 grader, drar de yttre s.k. perifera blodkärlen snabbt ihop sig. Hjärtat påfrestas då extra mycket och kraven på hjärtats pumpförmåga ökarytterligare.
Kombinationen av immersions- och temperatureffekter tror man är förklaringen till de fall där även duktiga simmare, efter en kort immersionstid, plötsligt och oväntat har dött några meter från säkerheten.
Den ökade belastningen på hjärtat i samband med immersion och låga vattentemperaturen kan öka njurarnas
urinproduktion så mycket att man kan råka ut för akut vätskebrist, även i nordiskt kalla vatten.
Vid dykning i nordiska vatten måste man dessutom vara medveten om att en successiv nedkylning av kroppen sker under dyker.
|